Kvarntorps Herrgård     

Historiska bilder klicka här.

1697 Fanns Qvarnetorp väster om kvarntorpsälven och Hallanda gård öster om vid forsen (nedre dammen vid nuvarande herrgården).  Det fanns också en gård Ängen öster om ån vid landsvägen. På Kvarntrop bodde mjölnaren som skötte kvarnen vid dammen intill  gamla landsvägen till Deje, nu Östra Dejevägen. Mitt emot kvarnen fanns smedjorna.

Utan Kvarntorps bruk hade förmodligen aldrig Forshaga by uppstått. Det naturliga hade i stället varit att Skived i så fall vuxit då den är mycket äldre. Den gamle ägaren Carl Axel Örns son ägare till Kvarntorp-Hallanda drev på för att bilda Mölnbacka-Trysil AB. Därefter tog industrin fart i Forshaga.

1332 återfinns den tidigaste noteringen om affärsmässig rörelse kring Kvarntorp. Det finns ett konungabrev vilket ger tillstånd till en laxfiskare med ensamrätt till fisket mellan Deje och Forshaga.

1336 återfinns ett skiftesdokument skrivet i Ekenäs där kvarnen omnämns av Lars Magnusson.

1500-talet då finns det tre skattelagda kvarnar vid Kvarntorpsälven (-ån). Med kännedom om hur det förhållit sig på andra platser bör det ha funnits skvaltkvarnar långt tidigare. Skvaltkvarnar hade sitt vattenhjul vågrätt i vattnet.
Kvarnarna finns noterade i Gustav Wasas skattelängd.

1587 är den första gången gården Quarnetorp finns dokumenterat i jordeboken, vilken är belägen väster om dammen. Marken väster om dammen heter Hallanda. Kvarntorp har sedan blivit använt för båda ägorna. 

1628 24 juni skedde den stora förändringen i och med att Karlstads borgmästare fick tillstånd av kungen att sätta upp två hammare vid Kvarntorpsälven.

1684 hade borgmästare Herman Kolthoff också tillstånd för kvarn vid Kvarntorp. Där låg också smedjan med tillhörande byggnader.

1696-års lantmäterikarta har Kvarntorp utritad med bild på västra sidan av kvarntorpsälven. 

Olof Kolthoff driftansvarig?????

1711 Mattias Iser biskop.

1776 Ägaren avlider och sedan finns i husförhörslängden plötsligt 6 drängar och 4 pigor noterade mot inga alls tidigare. Det tyder på en utbyggnad. Samma årtal finns inskrivet på en av mangårdsbyggnadens skorstenar uppe på vinden vilken är belägen på marken kallad Hallanda.

1785 tillhörde kvarnarna landshövdingen i Värmland.

1788 ägdes en kvarn med 3 stenar av Holterman vid Ostindiska Kompaniet.

1820-1854 började bruket tillverka brännvin för eget behov och för gästgiverier (krogar och hotell).

1832-1895 erhölls också tillstånd att sätta upp en såg för att såga bräder och annat. Senare sattes två sågar till upp.

1856 byggdes en järnväg för att forsla varorna från fabriken ned till udden mot Forshaga.

1869-1879 startades träoljetillverkning av stubbarna som blev kvar efter alla träd som togs för träkolstillverkning. Träkolet användes till smedjorna.

1873-1967 skrevs avtal och bildades bolaget Mölnbacka-Trysil AB i vår matsal och gården och all verksamhet togs över förutom jordbruket.

1889-1924 fanns en träsliperifabrik (trämassefabrik).

1928 upphörde all bruksverksamhet på gården. Endast jordbruket drevs vidare vid Kvarntorp.

Enligt kvarnkomisionen nybyggdes en kvarn år 1697. Den skulle då betala 3 daler i skatt årligen.
Nu finns noterat, Grossbols kvarn 3 par stenar och Kvarntorps 2 par stenar.

Måfåkvarnen fick ibland bakvatten från Klarälven och stannade när den  steg och trängde upp i Kvarntorpsälven. Därav namnet då det inte var säkert om den gick att köra när bönderna kom dit.
Kvarntorps och Grossbols gård tycks ha använt samma kvarn med var sin kvarnsten. Kvarnen upphörde före år 1628.
Nu plötsligt tillhör kvarnen Biskop Iser vars son ärvde den och sålde kvarnen till brukspatron J.H. Rappholt.
Från början var kvarnarna husbehovskvarnar. Det betydde att bönd- erna bara malde åt sig själva.
Senare maldes för försäljning vid Kvarntorpskvarnen. Den lade ner år 1903.

Smedjan
Den 24 juni år 1628 är enligt Järnkontorets stämpelbok ett privilegiebrev utfärdat. Borgaren Olof Eriksson Spak fick år 1628 tilltånd att sätta upp två hammare i en smedja vid forsen. År 1629 blir han borgmästare i Karlstad.
Smedjan och kolhus finns inritade av på Lantmäteriets kartor vid östra Dejevägen. Då väster om älven. 

Tackjärn hämtades från Filipstad i form av tackor och järnbitar. Det hettades upp och hamrades ut till stänger ca. tre meter långa och fyra centimeter breda. Järnet kördes med oxvagnar. Träkol att elda smed- jorna med köptes mest av torparna i bygden förutom det Kvarntorp gjorde själva.

En ny ägare till trädde J.H. Rappholt som även då äger Dömles hammare.
År 1686 såldes kvarnen till Herman Kolthoff. År 1638 köptes Grossbols hammare in.

1776 avled Rappholt och smedjan övertogs 1776 av Cansellirådet Claes Alströmer.
I slutet av 1700-talet inropas Kvarntorp och Dömle bruk av burkspa- tronen Nils Nilsson.
Nu är ägarelängden oviss ett tag.

Kvarntorp har ägts av en Lind.

1821 blir lantmätare  majoren L.G. Örn ägare av halva Kvarntorp. Den andra delen ägdes av Justitierådet von Lindecreutz

1831 blir Örn ensam ägare.

1832 byggdes nuvarande "Smebyggninga" väster om ån. Tidigare bodde smederna närmare ån.

1852 lämnar bergkollegiet tillstånd att sätta upp järnmanufakturverk. Det innebar en ny hammare för tillverkning av spik och annat enklare smide. 

1853 startade klensmidet.

1867 tog Mölnbacka-Trysil över bruket. Sonen till avlidne Örn bodde kvar och drev jordbruket.

1877 slutade stångjärnstillverkningen.

BRÄNNVINNSBRÄNNERIET 
Många bruk brände brännvin. Så också Kvarntrop som även levererade till gästgiverierna i Karlstad. 
Brännvinet användes som löneförmån och övertidsersättning.

Från 1700-talet och långt in å 1800-talet fick oftast arbetarna på bruket ungefär fyra centiliter var morgon före arbetet.
Ofta hade de också en lördagsranson. Övertidsarbete betalades mest ut i mer brännvin.

Arbetarna blev naturligtvis ofta beroende. Försov de sig beroende på ruset blev de mestadels avskedade och vräkta ur hemmet.
Först blev de naturligtvis straffade med spöstraff. Det var en bokhållares uppgift. 
Kunde så mannen inte ta sig hem efter bestraffningen fick frun komma och hjälpa hem honom. Det var enda gången en kvinna blev insläppt på kontoret!

Det har varit pigor, drängar, kolbärare, stallkarlar, kokerskor, trädgårdsmästare och andra. Vi kommer att återge vad de berättar om livet på gården vartefter vi får lyssna på alla spännande upplevelser.

Pigor
Det fanns olika "fina" pigor. Att vara innepiga var finare än laggårdspiga. Herrskapspigan var finast då hon tjänade direkt mot patron och patronessan i mangårdens alla rum. Många har tjänat barnpiga vilket är synonymt med aux-pair i dag.

1845 har Gustav Schröder skrivit att pigorna då blev väckta klockan fyra på morgonen.

Olika pigor som tjänade under första hälften av 1900-talet har berättat för oss om hur det var. Lediga var fjärde söndag och inte rätt till semester!
Undantaget att pigan fick ledigt sin bröllopsdag eller föräldrars begravning.

Att vara kökspiga i mangårdshuset kunde innebära att då herrskapet ringde från matsalen var det till att kvickt byta arbetsförklädet mot det lilla runt midjan sittande spetsförklädet. Därefter ställa sig strax innanför matsalsdörren för att få order. Sedan byta tillbaka till arbetsförklädet. Det kunde bli många byten.

En annan piga berättar att bo i ett pigrum i mangården kunde betyda att du bara sett pigtrappan ned till köket inte övriga rum. Dörren till pigkorridoren från övre salen skulle alltid hållas stängd och fick ej passeras.

Drängar
Förste stalldräng var finast. Laggårdskarl var sämre även om det fanns förste laggårdskarl.

Gustav Schröder 1845 skriver att förste stalldrängen hämtade stallnyckeln klockan tre på morgonen hos bokhållaren.
Rengjorde stallet, väckte pigorna klockan fyra, förberedde hästarna och tog emot körkarlarna klockan fem, städade igen, som prioriterad blev det frukost i mangården klockan sex.
Middagsrast en och en halv timme i övrigt tillstädes och det alla dagar på året.
Frukosten var en lönefårmån med rågvälling, rågbröd och som förste stalldräng dessutom en halv sill!

BERÄTTELSER (Vi har många fler och hoppas på ännu fler)
Skolbyggnaden i backen vid östra dejevägen har hyst ännu nu levande människor.

Skolhuset blev till två bostäder. Familjen Adrian flyttade in 1924 med åtta barn.
Vid ett tillfälle då två bröder tog med sig en lillasyster och pallade äpplen upptäcktes de av patron. Bröderna tog snabbt till flykten. Där stod lillasyster fem år kvar med äpplen i förklädet. Patron visade sig generös och sa åt henne att ta med sig äpplena hem. Inte kul att vara lillasyster måntro.

En sommar med dålig stämning på gården var år 1957. Då berättas det om tre självmord. Det började under sommaren i juli med att en man hängde sig i en stor lönn i parken.
Kort därpå saknades en man vid morgonens samling som också lämnat sitt hem. Alla började leta i uthus, fabriken och andra utrymmen andra letade ute.
Så kom de upp till stämbordet där hans son såg faderns mössa i vattnet. Någon tog en båtshake för att fiska upp mössan. Därunder stack faderns huvud upp ur vattnet. Han satt drunknad på botten.
Nästa i tur var en kvinna som bodde i det rivna huset Amerika bortom Sågverksbyggninga. Hon hade hade skadats sig själv och hittades av mannen vid dennes hemkost och avled senare på lasarettet.
Nu funderades naturligtvis denna sommar på vem som skulle bli den nästa. Sommaren slutade dock utan mer tragik.

ÄGARELÄNGD för Qvarnetorp-Hallanda (ofullständig)

1628 24 juni Olof Eriksson Spak, borgare, 1629 borgmästare i Karlstad, son till kronolaxfiskaren Erik Olofsson Spak Dejefors.
Anders Olsson Spak säljer Kvarntorp 1686. 
1684 Borgmästaren Herman Kolthoff. På 1697 års lantmäterikarta är Kvarntorp utritat med bild söder om Kvarntorpsälva vid stämbordet. Där finns smedjor och kvarn också utritade. På norra sidan är gården Hagen inritad. Området vid dagens Kvarntorp står som Hallanda - inga byggnader förutom gården nära landsvägen benämnd Hagen! 
1711 Biskopen doktor Mattias Iser. Arrendator hammarpatronen Olof Kolthoff.
17xx Carl Iserhjelm son till Mattias Iser.
1776 J.H.Rappholdt avlider. Nu tycks dagens Kvarntorps herrgård vara byggd i ett plan. År 1776 finns inritat i putsen på den ena skorstenen på vinden strax under yttertaket.
1777 Cansellirådet Ahlströmer. 
1778 Brukspatron Nils Nilsson i Grythyttan (rike Nils) Arrendator Segol Segolsson flyttade in med hustru Britta Andersdotter. 1738 hustru Annika Andersdotter. (Husförhörslängden).
1801 Lagman Gustav S Lind genom arv och ingifte.
1802 Gustav Andersson och hustru Maria Segolsdotter. (Husförhörslängden, samtliga avflyttat). Lind tycks ha flyttat in.
1813 Lagman Gustav S Lind bygger våning två och tre. 
1818 L.G. Örn (noterad i husförhörslängden) fyttar in.
1821 L.G.Örn lantmätare köper halv del av Qvarnetorp-Hallanda. Gården består då av Qvarentorp, Hallanda, Orretorp, Kaggheden och västra Deje. Den förste ägare som bor på gården.
1821 Lindecreutz (ägaren Linds tagna adliga namn) underståthållare köper den andra halvan.
1831 i augusti köptes andra halvan av Lindecreutz  av L.G. Örn. Ett bolag bildas 1856 som arrenderar bruket och lantegendomar med L G Örn, sonen Kapten Johan Oscar Örn och svärsönerna Major C F Uggla och Major Otto Falk.
1859 Johan Oscar Örn (sonen) ärver Kvarntorp. L.G. Örn avlider år 1858.
1873 Bolagsstämma - Mölnbacka - Trysil AB bildades i Kvarntorps matsal. Örn driver jordbruket. Dejefors, Mölnbacka, Forshaga, Löved och Katrineberg herrgårdar ingick i bolaget.
1894 Johan Oscar Örn (sonen) avlider. Auktion på kvarlåtenskapen.
1876 Mölnbacka - Trysil AB ny ägare.
1967 Odd - Edeland.
2007 Patron Tunsbrunn - Patronessan Börsholm.